2012-04-24
13:11:53
Så, då lämnar vi det bakom oss...
Jag fick tidningen mama i brevlådan här om dan, och sen va den dagen förstörd.
Och vissa stunder dagarna efter också när jag kom och tänka tillbaka på den där lilla rutan med bokstäver..
Om ni inte ser vad det står i bilden så kan jag köra en snabböversättning här, "yada yada yada, jag är dum i huvet"
Okej, den här personen tycker alltså att det ska va en självklarhet att dela lika på föräldradagarna. Och i teorin så Är ju faktiskt det en självklarhet också...
... Men när man kommer till verkligheten så är vårat samhälle inte så jämnställt som hon vill ha föräldradagarna, för face it.
Överlag så tjänar män mer!!
Jag skulle mer än gärna gå tillbaka och jobba efter halva tiden, eller tillochmed tidigare.
Och henke skulle mer än gärna va hemma HELA tiden.
Men för att det ska kunna hända så får vi väl ta och flytta in hos våra föräldrar eller bo i en etta under småbarnsåren.
För det skulle va stört omöjligt för oss att henke skulle kunna va hemma med barnen i mer än kanske två månader.
Vi har räkningar att betala, kläder till barnen att köpa och det är alltid trevligt med mat på bordet.
Och surprise henke är den som drar in degen i den här familjen också.
Och sen den där skiten hon skriver om att vill man va hemma längre än halva tiden så får man bekosta det själv och inte genom skattefinansierade bidrag.. Öhh, hon tror inte det skulle gå åt sjukt mycket mer pengar till föräldralediga om det var papporna som va hemma, papporna som har högre löner och högre sgi!?
Så det kan vi ju stryka direkt som ett argument!
Men jag kom på efter ett tag att hon säkert inte har nått att säga till om hemma, att hennes man vägrade att vara hemma med deras barn så hon va tvungen att va hemma hela tiden.
Och därför är hon nu bitter och vill att det ska delas lika på dagarna så hennes man inte har nått val om dom skaffar nå mer ungar och hon kan gå tillbaka till jobbet efter halva tiden.
Summan av kardemumman..
Det är inte alltid självvalt att mamman är hemma större delen av föräldraledigheten.
Det är det där lilla med pengar som spelar in i de flesta fallen...
Tyvärr.
Jag trillade in på den här bloggen för nån vecka sedan och tänkte säga hej :) Och:
Du har helt rätt, inte bara är det en ekonomisk fråga, det handlar ju även om hur livssituationen ser ut i övrigt. Har man arbete eller är man arbetslös? Pluggar man?
Om ett par får barn medan kvinnan pluggar (i alla fall om utbildningen är ett program och inte fristående kurser) och mannen jobbar, och kvinnan tar studieuppehåll, är det enda vettiga att hon fortsätter utbildningen där hon var när barnet föddes och för att göra det måste hon vänta ett år. Vad sjutton ska hon göra under tiden om hon blir tvungen att lämna över till mannen efter säg 6-8 månader?! Ska de då gå hemma båda två, han med FP och hon utan inkomst?
Så jäkla dumt! Hoppas att det inte blir någon ytterligare uppdelning av dagar. Och blir det så är jag glad att vi inte är gifta, då skriver vi faderskapspapper men inte något om gemensam vårdnad och då får jag alla dagar ;)
Håller med dig! Jag skulle mer än gärna börja plugga på heltid och Andreas var hemma, men det går ju helt enkelt inte. Det är upp till varje föräldrapar att bestämma själva hur de ska göra!